De leker mer med varandra och är mer nyfikna på omgivningen.
Katten Lukas vågade sig idag fram till dem. Han har tidigare tyckt att de är läskiga men nu verkar de tydligen likna katter mer, antagligen därför att de går omkring på golvet.
Det är så mysigt för mig att få vara fostermamma och det märks att jag är viktig för dem. De ligger för det mesta i sin sovlåda och kommer jag fram till lådan och pratar med dem så börjar de genast jama och kommer fram till mig.
De kryper gärna upp på mig och lägger sig varhelst de får plats - de är ju så små och jag är ganska kurvig och har en mjuk och varm hylla att ligga på. Uppe på axeln, invid nacken går också bra för där har man utsikt. Jag får ofta pussar av dem när de tar sig upp i ansiktet för att snutta. Att jag får ett och annat rivsår från deras små vassa klor bryr jag mig inte det minsta om.



