Äntligen inne

Stora katten Lukas har nu efter drygt sex veckors utevistelse äntligen bestämt sig för att komma in till oss andra.

Onsdagen innan midsommar kastrerades han och det var så traumatiskt för honom att bli infångad att han blev panikslagen och hans folkskygghet ökade till 100 %. Eftersom han varit ute tidigare tyckte vi att det bästa för honom var att få vara ute eftersom han känner sig trygg och oträngd där.

Till en början fick vi knappt in honom för att äta så det blev att vi ställde ut maten när han ville äta - så att han inte skulle känna sig instängd. Det hade naturligtvis sina konsekvenser att låta matskålen stå ute då vi några nätter fick en nattgäst till matskålen.

Sedan länge har Lukas ett litet krypin i form av en lagom stor täckt låda men hål fram. Lådan står i sin tur i en plastback för att inte bli blöt underifrån, och är bäddad med två lager fleecefilt. Alltihop står under vår hammock som är täckt av ett gediget hammock-skydd. Där trivs han mycket bra.

---

Vad rör sig i en folkskygg katts huvud? Vad har gjort att han helt plötsligt en dag bestämmer sig för att gå in? Ja, det lär vi aldrig få veta. Så fort han får syn på mig eller maken (alltså vi som fångade in honom och satte honom i transportbur) kryper han ihop och springer undan. Om A-husse kommer ut, då rusar han fram för att bli klappad. Han älskar A-husse och accepterar antagligen honom (och endast honom) som sin flockmedlem.

En vecka före kastreringen låg han och sov i min säng nästan hela veckan, han gick inte ut alls utan kom bara ner för att äta och - ja det där andra. Så jag antar att han bestämt för att komma in av de enkla skälen att han nu känner att vi inte är något hot längre, att han vill umgås mer med småkatterna samt att vädret senaste veckan varit olustigt, även för en katt som trivs bäst ute.

I skrivande stund ligger han i soffan och "sover räv". Där har han bra koll ifall någon skulle komma. Sigge ligger högt upp i M-husses loftsäng och Alice ligger i A-husses säng. Själv ska jag också pallra mig i säng då klockan snart är morgon. Jag ska hålla tummarna stenhårt inatt för att han fortsätter att komma in - till oss, hans familj.