Jag - foster(människo)mamma

Det här är Sigge och Alice. På bilden - som togs idag - är de två veckor gamla. De blev av med sin mamma i helgen när hon inte kom hem som hon skulle. Mamman var inte min katt men eftersom det är meningen att Alice ändå skulle flytta till oss om 10 veckor så fick jag förfrågan från mammans ägare Lena om jag kunde tänka mig att ta hand om ungarna. Här i huset finns någon hemma hela tiden så det var ingen tvekan från vår sida. Så i söndags eftermiddag åkte vi de dryga 4 milen och hämtade hem de små.

Sigge ska egentligen inte bo hos oss men det skulle ju vara grymt om vi särade på dem när de är så små.

Det var inte så lätt att få dem att suga på nappflaska men när vi nu fått in rätt teknik så går det bra. Har funderat på att söka efter en fosterkattmamma som kan ta hand om dem och fostra dem till riktiga katter. Vi har ju visserligen vår Lukas i familjen men han har hittills blivit närmast vettskrämd vid blotta åsynen av dem, men katter är ju väldigt försiktiga när de träffar andra katter så vi får väl ge honom den tid han behöver.

Det är ingen svår sak att avgöra vem som är hona och vem som är hane; det är bara honkatter som kan vara sköldpaddsfärgade och övervägande hankatter som kan vara orange. Enkelt!

Katten Sally

Sally var familjens första katt som kom till oss den 14 oktober 2006. Hon var en korsning mellan huskatt och norsk skogkatt och som sådan obotligt nyfiken och orädd.

Hon var ofta borta; två gånger fann vi henne inlåst i en grannes garage, en annan gång hade hon troligtvis suttit uppe i ett träd.

30 november 2007 var sista gången vi såg henne. Jag har både polisanmält försvinnandet, satt upp lappar på träd och i affärer, satt ut annons på Blocket. Många har hört av sig i tron att det är just henne de sett men alla gånger var det en annan katt, inte det minsta lik Sally.

Sally var en svartsköldpadda med vit haklapp och vita tassar. Svartsköldpadda kallas kattens päls när den är röd och svart.

Till Sallys ära visar jag här de finaste bilderna på henne.