Stor blir liten

 

Alice har inte fått p-piller de tre senaste veckorna (de har tagit slut). Hon visar inga särskilda löp-tecken, de flesta katter löper mindre under hösten-vintern för att komma igen i februari-mars, så då är det dags för pillren igen. Om det nu inte blir så att vi har ekonomi till att kastrera henne.

Till saken: hon har blivit ganska mycket barnsligare under de här veckorna; hon leker mycket med Sigge, något hon inte gjort sedan hon var liten. Hon pratar också mycket mera, mest med A-husse. Så fort hon ser honom så går hon efter och pratar med honom - mrrrau! Sätter han sig ner för att klappa eller kela så går hon därifrån. Reser han sig och går iväg igen så rusar hon efter och mrrrau-ar på honom igen. Charmigt!

Hon ligger alltid och sover vid fotänden av min säng, i en liten hemgjord bädd. När någon kommer in i rummet så är det samma sak: hon reser på huvudet och så, mrrrau! En liten hälsning.

Lillan har blivit stor

För första gången i mitt liv har jag haft att göra med en löpande katt. Jag kan säga att det inte var särskilt jobbigt. Inte för mig i alla fall utan det var nog värst för Alice. Hon jamade inte speciellt högt utan mer som mmmrrrrrrraaauuu samtidigt som hon låg med rumpan högt och trampade med bakbenen.

Sigge och Lukas - som guschelov är kastrerade båda två - fattade ingenting! De försökte leka med henne men hon var ju mest som en spänd... öh, som en spänd katt? Dom gav upp ganska snabbt och hittade något/någon annan att leka med. Treåenhalv dag löpte hon, idag söndag har hon mest legat och sovit stackarn, hon måste vara alldeles utpumpad.