Jag minns det som igår...

Vid den här tiden för ett år sedan ägnade jag en stor del av dagarna åt att vara fostermor. Koka vatten, blanda välling, slåss mot sylvassa klor och truga, truga, truga. Inte alla gånger var det lätt att mata med flaska, överhungrig eller inte hungrig alls. För det mesta gick det bra, de fick snabbt tag på nappen och fick i sig sina 20 ml välling i ett nafs. Därefter var det dags att kissa och bajsa. Det var lätt att få dem att kissa genom att gnugga lite med en trasa. Men bajja... Jag minns en gång när Alice inte bajat på flera dagar. Hon låg i min famn och krystade ut en låååång korv, ett par sekunder senare sov hon på min arm, helt utmattad.

På bilderna är de två veckor respektive sju månader gamla.

Fyra veckor

Nu är kattungarna fyra veckor och den här veckan har de lärt sig att gå på lådan. Lärt och lärt förresten, det är ren instinkt som får dem att göra sina behov i sand. Det var nästan så att de började gräva så fort de fick kattsanden under tassarna.

De leker mer med varandra och är mer nyfikna på omgivningen.

Katten Lukas vågade sig idag fram till dem. Han har tidigare tyckt att de är läskiga men nu verkar de tydligen likna katter mer, antagligen därför att de går omkring på golvet.

Det är så mysigt för mig att få vara fostermamma och det märks att jag är viktig för dem. De ligger för det mesta i sin sovlåda och kommer jag fram till lådan och pratar med dem så börjar de genast jama och kommer fram till mig.

De kryper gärna upp på mig och lägger sig varhelst de får plats - de är ju så små och jag är ganska kurvig och har en mjuk och varm hylla att ligga på. Uppe på axeln, invid nacken går också bra för där har man utsikt. Jag får ofta pussar av dem när de tar sig upp i ansiktet för att snutta. Att jag får ett och annat rivsår från deras små vassa klor bryr jag mig inte det minsta om.

Tre veckor

Idag är Alice och Sigge 20 dagar gamla. De äter bra och utvecklas för fullt. Sökandet efter fosterkattmamma har jag lagt på hylla - det går inte att lämna bort dem!! Jag kan inte titta mig mätt på dem; när de äter, sover eller leker. För varje dag som går har de utvecklats lite. Familjen både fotograferar och filmar dem och när man jämför framför allt filmerna så ser man verkligen utvecklingen.

Visst kan jag våndas lite när jag tänker på allt ansvar jag lagt på mig. Allt de ska lära sig, som att lapa välling från fat, äta blötmat från fat, äta torrfoder, dricka vatten, gå på låda och så vidare. För var dag som går blir de rörligare. Imorgon ska de få komma till sin lekhage, en kvadratmeterstor låda där de kan både sova, utforska "världen" på ostadiga ben och lära sig gå på låda.

Jag - foster(människo)mamma

Det här är Sigge och Alice. På bilden - som togs idag - är de två veckor gamla. De blev av med sin mamma i helgen när hon inte kom hem som hon skulle. Mamman var inte min katt men eftersom det är meningen att Alice ändå skulle flytta till oss om 10 veckor så fick jag förfrågan från mammans ägare Lena om jag kunde tänka mig att ta hand om ungarna. Här i huset finns någon hemma hela tiden så det var ingen tvekan från vår sida. Så i söndags eftermiddag åkte vi de dryga 4 milen och hämtade hem de små.

Sigge ska egentligen inte bo hos oss men det skulle ju vara grymt om vi särade på dem när de är så små.

Det var inte så lätt att få dem att suga på nappflaska men när vi nu fått in rätt teknik så går det bra. Har funderat på att söka efter en fosterkattmamma som kan ta hand om dem och fostra dem till riktiga katter. Vi har ju visserligen vår Lukas i familjen men han har hittills blivit närmast vettskrämd vid blotta åsynen av dem, men katter är ju väldigt försiktiga när de träffar andra katter så vi får väl ge honom den tid han behöver.

Det är ingen svår sak att avgöra vem som är hona och vem som är hane; det är bara honkatter som kan vara sköldpaddsfärgade och övervägande hankatter som kan vara orange. Enkelt!