Två sjuklingar

Just nu är det väldigt lugnt hemma hos oss. Det är nämligen inga katter som orkar springa omkring och jaga kapsyler eller varann. Sigge är alldeles nykastrerad och har fått blått bläck på ena örat. Alice är som bekant lite orörlig på grund av frakturen på svansen.

I hemgångsråden man får av veterinären står det att katten när den kommer hem ska ligga i ett tyst, mörkt rum och gärna med en filt över sig för att hålla sig varm. Ska man låsa fast katten? Hur får man en katt att fatta att den ska ligga still alldeles ensam i ett tyst rum när han vill vara med oss andra?! Dessutom hade han kissat på sig i transportburen - när han låg under filten - så bakdelen var... ja just det, pissblöt. Trots den lilla olyckan så var han fortfarande nödig och skulle till varje pris ner till kattlådan, på vingliga ben. Och är man pissblöt när man kliver ner i kattsand så blir man... Fram med sopborste och skyffel.

Efter att ha varit sövd mår man också tjyvtjockt och - som reglerna säger - kräks på köksmattan. Och hallmattan. Två gånger.

I skrivande stund har narkosmedlet gått ur kroppen och han är lugn och ligger och sover. När han vaknar ska han få äta lite.

Alice har antagligen inte lika ont längre. Hon går fortfarande försiktigt och springer inte alls men hon hade inga problem att klättra upp i M-husses loftsäng och vidare upp på bokhyllan bredvid. Där satt hon på behörigt avstånd när jag dammsög rummet.

En liten lustig sak måste påpekas: båda katterna har vägts på samma våg hos veterinären den här veckan; Alice väger 2,6 kg och Sigge 4 kg. Lilla storasyster och stora lillebror!

Tur i oturen?!

Veterinärbesöket gick bra, men Alice var ju lite rädd, vad annars. Veterinären kunde "bara" känna en fraktur på svansen, men hon kunde inte avgöra om det var en luxation (förskjutning av kotkropparna) eller om det var en fraktur på en kota. Hon tyckte inte att någon röntgen behövdes.

Dock sa hon att, om vi märker om ett tag att Alice inte kan röra på svansen så kan den behövas amputeras. På vår fråga om en hund kan ha orsakat den här skadan svarade hon nej. Dock kunde hon se på ena framtassens klor att två av dem var mer trasiga än de andra, men alla klor var kvar i alla fall.

Alice fick en smärtlindrande spruta och ett recept på smärtlindrande medicin.

Vi var beredda på att det skulle krävas en operation eller i värsta fall avlivning så det var tur att det "bara" var en fraktur!

Ett par dagar efteråt

Två dagar har gått sen Alice hämtats ner från ett träd. Att hon jagats upp i trädet av grannens hund fick vi ju veta, men vad vi inte förstår är varför hon har ont i övre högra lårmuskeln och vid svansroten. Vi ser inga skador eller sår men att hon har ont är tydligt eftersom hon ligger ner dygnet runt och bara går för att äta, dricka och gå på toa ett par gånger per dygn. Hon drar sig dessutom undan från oss så att vi inte kan röra henne.

Vi är ganska övertygade om att hon blivit sparkad av någon. Vi är lite tveksamma till grannens berättelse om att hunden fått två klor i pannan. I hennes framtassar saknas inga klor och baktassarna har jag inte undersökt ännu, men ska när jag får för Alice. Fast det är klart, det kan vara att det fastnat flisor av klorna i hundens panna.

Tre dagar efteråt
Alice är fortfarande lika stilla men hon äter och dricker och går på toa. Jag fick känna lite på henne idag och kände att svansen är sned, jag kände det tydligt ca 5 cm nedanför svansroten, och hon har svårt att lyfta den. Hon är också svullen och varm överst på höger lår.

Imorgon ska jag ringa veterinären så att hon får komma på undersökning. Har vi tur så kan de rätta till svansen utan operation och ger henne något inflammationshämmande medel.

Inte nu igen!

Det räcker nu! Jag vill inte förlora en katt till!! Vackra Sally försvann 30 november 2007 och har inte kommit tillbaka.

Idag kom inte Alice tillbaka som hon skulle. Vid 7-tiden i morse släppte vi ut alla tre katterna som vi brukar. De är oftast inne igen efter en kvart ungefär för att äta frukost. Sigge och Lukas kom in som de skulle men inte Alice. Jag ropade - som jag brukar - "Alice, vill du ha maaat!" I vanliga fall rusar hon in för att få äta men idag kom hon alltså inte.

Vi var ute i flera omgångar och letade, men ingen Alice. Vid 12-tiden åkte jag till min praktikplats och strax efter tre ringde A-husse och sa att Alice var hemma.

En hund hade jagat upp henne i ett av de stora träden som står nära vår bostad. Hundens ägare, en granne, hade gått runt i området och hört sig för om någon letade efter en katt. Hon satt så långt upp i trädet att inte ens den längsta stegen räckte. Husse försökte men nådde alltså inte. Då kom en ung okänd man och hjälpte till. Först klättrade han upp på stegen och sen fortsatte han vidare upp i trädet. Alice blev naturligtvis rädd och klättrade ännu högre upp men han fick tag på henne. Hur få ner en rädd katt full med vassa klor? Jo, man släpper ner henne. Eftersom hon är just katt så landade hon på alla fyra och sprang hem, till tryggheten.

Hundägaren/grannen berättade att hunden i fråga, en schäfer, har den dåliga vanan att inte skälla när han ser en katt utan springer bara mot den, så antagligen hade Alice inte hört den. Som katt, full med vassa klor, försvarade hon sig och satte två klor i pannan på hunden. Så nu har hon två klor färre på ena framtassen. Hoppas att de växer ut.

Och Alice, hur gick det med henne? Nånting har hänt henne, nånting som gör ont för hon går på sträckta bakben och håller svansen högt, svansen är extra burrig på ett ställe. Hon är medtagen och trött och har inte orkat äta än. För en stund sedan försökte jag känna försiktigt på svansen och kände att svansen är mycket svullen där pälsen är burrig. Hon rycker till och jamar när man rör vid området. Vi ser inga synliga sår eller bitmärken och förstår inte vad som hänt. Kanske har svansen knäckts till just där.

Vi låter henne vara ifred men tittar till henne emellanåt och hon ligger nöjd på sin favoritplats - i mattes säng, på en hemsydd fleecedyna.

Det syns på svansen att den är svullen