Visar inlägg med etikett kattoa. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett kattoa. Visa alla inlägg

torsdag, maj 14, 2009

Jag minns det som igår...

Vid den här tiden för ett år sedan ägnade jag en stor del av dagarna åt att vara fostermor. Koka vatten, blanda välling, slåss mot sylvassa klor och truga, truga, truga. Inte alla gånger var det lätt att mata med flaska, överhungrig eller inte hungrig alls. För det mesta gick det bra, de fick snabbt tag på nappen och fick i sig sina 20 ml välling i ett nafs. Därefter var det dags att kissa och bajsa. Det var lätt att få dem att kissa genom att gnugga lite med en trasa. Men bajja... Jag minns en gång när Alice inte bajat på flera dagar. Hon låg i min famn och krystade ut en låååång korv, ett par sekunder senare sov hon på min arm, helt utmattad.

På bilderna är de två veckor respektive sju månader gamla.

onsdag, januari 21, 2009

Två sjuklingar

Just nu är det väldigt lugnt hemma hos oss. Det är nämligen inga katter som orkar springa omkring och jaga kapsyler eller varann. Sigge är alldeles nykastrerad och har fått blått bläck på ena örat. Alice är som bekant lite orörlig på grund av frakturen på svansen.


I hemgångsråden man får av veterinären står det att katten när den kommer hem ska ligga i ett tyst, mörkt rum och gärna med en filt över sig för att hålla sig varm. Ska man låsa fast katten? Hur får man en katt att fatta att den ska ligga still alldeles ensam i ett tyst rum när han vill vara med oss andra?! Dessutom hade han kissat på sig i transportburen - när han låg under filten - så bakdelen var... ja just det, pissblöt. Trots den lilla olyckan så var han fortfarande nödig och skulle till varje pris ner till kattlådan, på vingliga ben. Och är man pissblöt när man kliver ner i kattsand så blir man... Fram med sopborste och skyffel.

Efter att ha varit sövd mår man också tjyvtjockt och - som reglerna säger - kräks på köksmattan. Och hallmattan. Två gånger.

I skrivande stund har narkosmedlet gått ur kroppen och han är lugn och ligger och sover. När han vaknar ska han få äta lite.




Alice har antagligen inte lika ont längre. Hon går fortfarande försiktigt och springer inte alls men hon hade inga problem att klättra upp i M-husses loftsäng och vidare upp på bokhyllan bredvid. Där satt hon på behörigt avstånd när jag dammsög rummet.

En liten lustig sak måste påpekas: båda katterna har vägts på samma våg hos veterinären den här veckan; Alice väger 2,6 kg och Sigge 4 kg. Lilla storasyster och stora lillebror!
Related Posts Plugin for WordPress, Blogger...