Stor blir liten

 

Alice har inte fått p-piller de tre senaste veckorna (de har tagit slut). Hon visar inga särskilda löp-tecken, de flesta katter löper mindre under hösten-vintern för att komma igen i februari-mars, så då är det dags för pillren igen. Om det nu inte blir så att vi har ekonomi till att kastrera henne.

Till saken: hon har blivit ganska mycket barnsligare under de här veckorna; hon leker mycket med Sigge, något hon inte gjort sedan hon var liten. Hon pratar också mycket mera, mest med A-husse. Så fort hon ser honom så går hon efter och pratar med honom - mrrrau! Sätter han sig ner för att klappa eller kela så går hon därifrån. Reser han sig och går iväg igen så rusar hon efter och mrrrau-ar på honom igen. Charmigt!

Hon ligger alltid och sover vid fotänden av min säng, i en liten hemgjord bädd. När någon kommer in i rummet så är det samma sak: hon reser på huvudet och så, mrrrau! En liten hälsning.

Dagens regel: Lek

Regler om lek

Detta är en viktig del av ditt liv. Se till att få tillräckligt mycket sömn under dagen så att du är utvilad till dina kvällslekar. Kom dock ihåg att du vid alla tillfällen måste behålla din värdighet. Om en olycka skulle inträffa under en lek, till exempel att du ramlar ner från en stol, tvätta omedelbart valfri del av din kropp, såsom för att säga "Det var MENINGEN att det skulle vara så". Det lurar människorna varje gång.

Gömma... gömt

Jag skulle flytta på bokhyllan i köket idag och si vad som tornade upp sig!!

Hela förrådet av kattleksaker och lite till. Allt som går att putta till med tassen är lika med kattleksak.

Sexton veckor

Nu har i alla fall Alice upptäckt att det finns annat att klättra på än klösmöbeln inomhus. På tomten finns en stor tuja som går ganska bra för en liten katt att klättra i.

Ja, ner kommer man ju alltid men busken är ganska snårig så det kan vara svårt.
Bäst att se sig för.

Sigge är inte så våghalsig utan tittar mest på. Lite spännande kan det också vara att se vad stora katten Lukas gör. Lukas i sin tur är lite barnvakt.

Nyfiken som sagt. Vem vet, det kanske finns en tvätt-råtta längst in?!

Här är en annan råtta, gerbilen Ebon. Kattungarnas jaktinstinkt har utvecklats såpass mycket att vi inte vågar låta dem träffas "live". Med bara ett glas emellan så är det i alla fall nästan "live".

Fjorton veckor

Ja jädrar, nu har hon lärt kattungarna att kicka boll!

Njae, inte riktigt. Det gäller att vara snabb med kameran när de leker med varann och då kan det bli så här kul.

M-husses säng är kul att vara i för den är så hög.

Härom dagen hörde vi ett konstigt ljud från Sigge när han låg och sov.

Han saknar nog sin kattmamma eftersom han inte kan ligga och snutta såsom kattungar gör.

Tolv veckor

Nu är kattungarna vad man kallar leveransklara. En kattunge måste vara minst tolv veckor innan den lämnar sin mamma för att komma till ett nytt hem. Men det är ju inga problem hos oss eftersom båda ska stanna här, i sin trygga hemmiljö.

Inte så mycket har hänt de två senaste veckorna. De växer så smått och undersöker i stort. ALLT ska undersökas - ofta, till och med när "mamma" tömmer lådorna.

De går mycket gärna ut, först är de försiktiga men sedan far de som jehun över gräsmattan för att sedan stilla sig lite och undersöka, undersöka... För så små individer finns ju så mycket smått att undersöka, allt från en blomma i gräsmattan som rör sig lite i vinden eller en insekt till en skithög i rabatten.


Även inne finns ju mycket att undersöka och många dofter. Sigge vill gärna undersöka allt som doftar, och det är ju så svårt att mota ner en söt kattunge som gärna vill sitta i knät. (Han fick inte smaka).

Alla katter sover mycket, det vet ju alla kattägare. Men jag undrar om inte kattungar - och även människoungar - sover djupare än vuxna dito. En drygt 11-veckors Sigge sover gott tillsammans med en drygt 11-års M-husse.

Vi har tidigt märkt att Sigge kan sova var och hur som helst, bekvämt eller obekvämt spelar ingen roll så länge det är mjukt och/eller varmt.

Tio veckor

Nu börjar kattunge-utseendet att försvinna. Alice's päls är inte lika lurvig och hon ser mest ut som en miniatyr av en vuxen katt. Sigges päls är fortfarande lurvig och eftersom han är lite större än Alice så ser hon ännu mindre och smalare ut än för några veckor sedan.

De går gärna ut och båda är så försiktiga, så försiktiga. De går inte längre än till tomtgränsen - ännu. För säkerhets skull har de fått halsband med telefonnummerlapp på. Stora katten Lukas är lycklig när kattungarna är ute för då kan han leka med dem. På grund av sin skygghet kommer han nämligen inte gärna in utan har valt att vara ute dygnet runt nu under sommaren.





Huvva va stor han e! Stora snälla katten Lukas är lite som en lekfarbror för de små, han är särskilt förtjust i att leka lite försiktigt med Alice.


Har man varit ute i flera timmar och upplevt en massa nytt så blir man lätt trött.

Åtta veckor

Lekarna är intensivare och de springer ofta och jagar varann. Balansen är väl utvecklad och praktiseras ofta och gärna; på mattes eller någon av hussarnas axlar, på diverse möbler eller på klöspelaren.

De äter nu enbart mat och favoriten är fortfarande nötfärs. Jag blandar i lite våtfoder för att det ska bli lite mer näring i. Torrfoder är också gott och det spelar inte så stor roll vilken sort det är - Lukas' stora bitar är också goda att tugga på.

Som sagt - de är mycket rörligare nu vilket innebär att det är svårt att ta kort på dem. Därför blir veckans bilder mest trötta bilder. Sov gott!

Min hund till katt

Ja, Lukas beter sig ibland nästan som en liten hund! Han leker gärna med små prylar - inte bara pälsmöss - utan det mesta som ligger på golvet. Det kan vara glas-puttekulor, flaskkapsyler, remstopp (sån där plastgrej som man kan reglera längden på snören på kläder) eller andra saker. Inte nog med att han leker med dem, han tar dem i munnen och bär omkring med dem, och varje sak ska minst en gång om dagen läggas i vattenskålen i köket.

Är saken som ligger på golvet mindre än 1 cm så betyder det att den kan ätas, vare sig det är blomblad, dammtussar, lök eller annat. Det är inte så bra för hans lilla känsliga mage så vi får sopa ofta.

Han "pratar" också. Han jamar när han ska gå på toa, när han letar efter Sally eller när han leker. Och han jamar högt! Sally hörs knappt när hon jamar, vilket visst är typiskt för skogkatter. Men Lukas vet att använda sina röstresurser. Vi tror att han har lite orientaliskt blod i sig, han har så mycket sådana drag i sig med sina långa ben, sin smala svans, smala huvud och stora öron. På bilden här nedan kan du se hur han ringlar sin smala svans kring fötterna när han sitter.