I hemgångsråden man får av veterinären står det att katten när den kommer hem ska ligga i ett tyst, mörkt rum och gärna med en filt över sig för att hålla sig varm. Ska man låsa fast katten? Hur får man en katt att fatta att den ska ligga still alldeles ensam i ett tyst rum när han vill vara med oss andra?! Dessutom hade han kissat på sig i transportburen - när han låg under filten - så bakdelen var... ja just det, pissblöt. Trots den lilla olyckan så var han fortfarande nödig och skulle till varje pris ner till kattlådan, på vingliga ben. Och är man pissblöt när man kliver ner i kattsand så blir man... Fram med sopborste och skyffel.
Efter att ha varit sövd mår man också tjyvtjockt och - som reglerna säger - kräks på köksmattan. Och hallmattan. Två gånger.
I skrivande stund har narkosmedlet gått ur kroppen och han är lugn och ligger och sover. När han vaknar ska han få äta lite.
Alice har antagligen inte lika ont längre. Hon går fortfarande försiktigt och springer inte alls men hon hade inga problem att klättra upp i M-husses loftsäng och vidare upp på bokhyllan bredvid. Där satt hon på behörigt avstånd när jag dammsög rummet.
En liten lustig sak måste påpekas: båda katterna har vägts på samma våg hos veterinären den här veckan; Alice väger 2,6 kg och Sigge 4 kg. Lilla storasyster och stora lillebror!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar