torsdag, januari 15, 2009

Inte nu igen!

Det räcker nu! Jag vill inte förlora en katt till!! Vackra Sally försvann 30 november 2007 och har inte kommit tillbaka.

Idag kom inte Alice tillbaka som hon skulle. Vid 7-tiden i morse släppte vi ut alla tre katterna som vi brukar. De är oftast inne igen efter en kvart ungefär för att äta frukost. Sigge och Lukas kom in som de skulle men inte Alice. Jag ropade - som jag brukar - "Alice, vill du ha maaat!" I vanliga fall rusar hon in för att få äta men idag kom hon alltså inte.

Vi var ute i flera omgångar och letade, men ingen Alice. Vid 12-tiden åkte jag till min praktikplats och strax efter tre ringde A-husse och sa att Alice var hemma.

En hund hade jagat upp henne i ett av de stora träden som står nära vår bostad. Hundens ägare, en granne, hade gått runt i området och hört sig för om någon letade efter en katt. Hon satt så långt upp i trädet att inte ens den längsta stegen räckte. Husse försökte men nådde alltså inte. Då kom en ung okänd man och hjälpte till. Först klättrade han upp på stegen och sen fortsatte han vidare upp i trädet. Alice blev naturligtvis rädd och klättrade ännu högre upp men han fick tag på henne. Hur få ner en rädd katt full med vassa klor? Jo, man släpper ner henne. Eftersom hon är just katt så landade hon på alla fyra och sprang hem, till tryggheten.

Hundägaren/grannen berättade att hunden i fråga, en schäfer, har den dåliga vanan att inte skälla när han ser en katt utan springer bara mot den, så antagligen hade Alice inte hört den. Som katt, full med vassa klor, försvarade hon sig och satte två klor i pannan på hunden. Så nu har hon två klor färre på ena framtassen. Hoppas att de växer ut.

Och Alice, hur gick det med henne? Nånting har hänt henne, nånting som gör ont för hon går på sträckta bakben och håller svansen högt, svansen är extra burrig på ett ställe. Hon är medtagen och trött och har inte orkat äta än. För en stund sedan försökte jag känna försiktigt på svansen och kände att svansen är mycket svullen där pälsen är burrig. Hon rycker till och jamar när man rör vid området. Vi ser inga synliga sår eller bitmärken och förstår inte vad som hänt. Kanske har svansen knäckts till just där.

Vi låter henne vara ifred men tittar till henne emellanåt och hon ligger nöjd på sin favoritplats - i mattes säng, på en hemsydd fleecedyna.

Det syns på svansen att den är svullen

Inga kommentarer:

Related Posts Plugin for WordPress, Blogger...