Fyra månader

Nu har mina småkissar blivit fyra månader och från och med nu kommer jag att räkna deras ålder i månader istället för veckor. De har fått sitt första vaccin mot kattpest och -snuva.

Sigge har de senaste veckorna varit lös i magen och han ska jädrar i mig inte behöva gå med det så länge som Lukas hade sina problem. Hittills har han fått skonkost och maskmedel mot spolmask - ingen förändring. Jag ska skicka ett avföringsprov för analysering där man kan se om han har någon parasit i tarmen.

Jag kan inte riktigt förstå hur det här kan ha uppstått eftersom inga förändringar är gjorda, varken när det gäller mat eller miljö. Möjligtvis kan det bero på att han gått och nallat av Lukas torrfoder men då borde han blivit bättre när den maten plockats bort, tycker jag. Det kan också bero på att han tuggat i sig något olämpligt som kanske varit lite giftigt men då borde han haft diarré. Vi får se tiden an.

NB: Efter att ha slutat ge Sigge Mjau burkmat försvann besvären.

Kompisen Ebon har fått en ny säkrare (för honom) bur.

Sexton veckor

Nu har i alla fall Alice upptäckt att det finns annat att klättra på än klösmöbeln inomhus. På tomten finns en stor tuja som går ganska bra för en liten katt att klättra i.

Ja, ner kommer man ju alltid men busken är ganska snårig så det kan vara svårt.
Bäst att se sig för.

Sigge är inte så våghalsig utan tittar mest på. Lite spännande kan det också vara att se vad stora katten Lukas gör. Lukas i sin tur är lite barnvakt.

Nyfiken som sagt. Vem vet, det kanske finns en tvätt-råtta längst in?!

Här är en annan råtta, gerbilen Ebon. Kattungarnas jaktinstinkt har utvecklats såpass mycket att vi inte vågar låta dem träffas "live". Med bara ett glas emellan så är det i alla fall nästan "live".

Äntligen inne

Stora katten Lukas har nu efter drygt sex veckors utevistelse äntligen bestämt sig för att komma in till oss andra.

Onsdagen innan midsommar kastrerades han och det var så traumatiskt för honom att bli infångad att han blev panikslagen och hans folkskygghet ökade till 100 %. Eftersom han varit ute tidigare tyckte vi att det bästa för honom var att få vara ute eftersom han känner sig trygg och oträngd där.

Till en början fick vi knappt in honom för att äta så det blev att vi ställde ut maten när han ville äta - så att han inte skulle känna sig instängd. Det hade naturligtvis sina konsekvenser att låta matskålen stå ute då vi några nätter fick en nattgäst till matskålen.

Sedan länge har Lukas ett litet krypin i form av en lagom stor täckt låda men hål fram. Lådan står i sin tur i en plastback för att inte bli blöt underifrån, och är bäddad med två lager fleecefilt. Alltihop står under vår hammock som är täckt av ett gediget hammock-skydd. Där trivs han mycket bra.

---

Vad rör sig i en folkskygg katts huvud? Vad har gjort att han helt plötsligt en dag bestämmer sig för att gå in? Ja, det lär vi aldrig få veta. Så fort han får syn på mig eller maken (alltså vi som fångade in honom och satte honom i transportbur) kryper han ihop och springer undan. Om A-husse kommer ut, då rusar han fram för att bli klappad. Han älskar A-husse och accepterar antagligen honom (och endast honom) som sin flockmedlem.

En vecka före kastreringen låg han och sov i min säng nästan hela veckan, han gick inte ut alls utan kom bara ner för att äta och - ja det där andra. Så jag antar att han bestämt för att komma in av de enkla skälen att han nu känner att vi inte är något hot längre, att han vill umgås mer med småkatterna samt att vädret senaste veckan varit olustigt, även för en katt som trivs bäst ute.

I skrivande stund ligger han i soffan och "sover räv". Där har han bra koll ifall någon skulle komma. Sigge ligger högt upp i M-husses loftsäng och Alice ligger i A-husses säng. Själv ska jag också pallra mig i säng då klockan snart är morgon. Jag ska hålla tummarna stenhårt inatt för att han fortsätter att komma in - till oss, hans familj.

Fjorton veckor

Ja jädrar, nu har hon lärt kattungarna att kicka boll!

Njae, inte riktigt. Det gäller att vara snabb med kameran när de leker med varann och då kan det bli så här kul.

M-husses säng är kul att vara i för den är så hög.

Härom dagen hörde vi ett konstigt ljud från Sigge när han låg och sov.

Han saknar nog sin kattmamma eftersom han inte kan ligga och snutta såsom kattungar gör.

Tolv veckor

Nu är kattungarna vad man kallar leveransklara. En kattunge måste vara minst tolv veckor innan den lämnar sin mamma för att komma till ett nytt hem. Men det är ju inga problem hos oss eftersom båda ska stanna här, i sin trygga hemmiljö.

Inte så mycket har hänt de två senaste veckorna. De växer så smått och undersöker i stort. ALLT ska undersökas - ofta, till och med när "mamma" tömmer lådorna.

De går mycket gärna ut, först är de försiktiga men sedan far de som jehun över gräsmattan för att sedan stilla sig lite och undersöka, undersöka... För så små individer finns ju så mycket smått att undersöka, allt från en blomma i gräsmattan som rör sig lite i vinden eller en insekt till en skithög i rabatten.


Även inne finns ju mycket att undersöka och många dofter. Sigge vill gärna undersöka allt som doftar, och det är ju så svårt att mota ner en söt kattunge som gärna vill sitta i knät. (Han fick inte smaka).

Alla katter sover mycket, det vet ju alla kattägare. Men jag undrar om inte kattungar - och även människoungar - sover djupare än vuxna dito. En drygt 11-veckors Sigge sover gott tillsammans med en drygt 11-års M-husse.

Vi har tidigt märkt att Sigge kan sova var och hur som helst, bekvämt eller obekvämt spelar ingen roll så länge det är mjukt och/eller varmt.

Tio veckor

Nu börjar kattunge-utseendet att försvinna. Alice's päls är inte lika lurvig och hon ser mest ut som en miniatyr av en vuxen katt. Sigges päls är fortfarande lurvig och eftersom han är lite större än Alice så ser hon ännu mindre och smalare ut än för några veckor sedan.

De går gärna ut och båda är så försiktiga, så försiktiga. De går inte längre än till tomtgränsen - ännu. För säkerhets skull har de fått halsband med telefonnummerlapp på. Stora katten Lukas är lycklig när kattungarna är ute för då kan han leka med dem. På grund av sin skygghet kommer han nämligen inte gärna in utan har valt att vara ute dygnet runt nu under sommaren.





Huvva va stor han e! Stora snälla katten Lukas är lite som en lekfarbror för de små, han är särskilt förtjust i att leka lite försiktigt med Alice.


Har man varit ute i flera timmar och upplevt en massa nytt så blir man lätt trött.

Åtta veckor

Lekarna är intensivare och de springer ofta och jagar varann. Balansen är väl utvecklad och praktiseras ofta och gärna; på mattes eller någon av hussarnas axlar, på diverse möbler eller på klöspelaren.

De äter nu enbart mat och favoriten är fortfarande nötfärs. Jag blandar i lite våtfoder för att det ska bli lite mer näring i. Torrfoder är också gott och det spelar inte så stor roll vilken sort det är - Lukas' stora bitar är också goda att tugga på.

Som sagt - de är mycket rörligare nu vilket innebär att det är svårt att ta kort på dem. Därför blir veckans bilder mest trötta bilder. Sov gott!

Sju veckor

Nu är de så gamla att de inte utvecklas så mycket längre, det handlar mer om att växa, lära och att finjustera redan lärda förmågor. De leker nu med leksaker; leksaksmöss, plastkapsyler eller snören. Prasseltunneln har blivit en favorit eftersom den låter så skoj och så kan man gömma sig i de små "ärmarna".

Lekarna dem emellan blir intensivare. De ligger inte bara i en hög och nafsar på varann längre utan de springer och jagar varann också. Roligast för oss tvåbeningar är att se när de hoppar mot varann; de sträcker på benen och tar ett skutt rätt upp i luften.

Häromdagen fick vår ökenråtta Ebon komma ut på köksgolvet. Alice och Sigge var där också och de tyckte att det var så spännande. Tyck nu för allt i världen inte att jag är en djurplågare som låter en så liten försvarslös filur bli utsatt för kattjakt - Ebon är betydligt snabbare än kattungarna både vad gäller reaktion och ben.

Alice och Sigge får nu gå fritt mellan kök och vardagrum och de är helst där vi tvåbeningar är. På nätterna är de dock instängda i köket för säkerhets skull. Kvällstid är bäst för då är det alltid någon i vardagrummet; i soffan som är så skön att sova i.

Sex veckor

Alice och Sigge växer så det knakar. Deras vikt har nästan fördubblats på tre veckor och Sigge väger nästan 100 g mer än Alice. De äter nu mer mat än välling och maten består av nötfärs och torrfoder. Jag blandar i lite, lite våtfoder i färsen så att de långsamt får vänja sig vid lukt och smak, men det verkar som om torrfodret är godare.

De klättrar utan problem, främst på favorit-"möbeln" fostermamma - mig alltså. De traskar försiktigt mellan kök och vardagsrum men är helst där jag är. När de blir trötta klättrar de upp på mig eller den människa de råkar vara närmast och somnar. Varmt och tryggt!

I sommarvärmen vi har nu vågar jag låta dem komma ut lite. Inget tvång, utan jag sitter på en filt på gräsmattan framför ytterdörren så att de kan gå mellan mig och hallen. I hallen finns roliga skor att leka med och tugga på men hos matte och lillhusse kan man vila och bli klappad.

Sigge tycker att det är lite läskigt ute troligtvis eftersom det blåser lite. Men vågar syrran så vågar jag!

Efter en varm och händelserik dag kan man lägga sig och sova var och hur som helst.

Fyra veckor

Nu är kattungarna fyra veckor och den här veckan har de lärt sig att gå på lådan. Lärt och lärt förresten, det är ren instinkt som får dem att göra sina behov i sand. Det var nästan så att de började gräva så fort de fick kattsanden under tassarna.

De leker mer med varandra och är mer nyfikna på omgivningen.

Katten Lukas vågade sig idag fram till dem. Han har tidigare tyckt att de är läskiga men nu verkar de tydligen likna katter mer, antagligen därför att de går omkring på golvet.

Det är så mysigt för mig att få vara fostermamma och det märks att jag är viktig för dem. De ligger för det mesta i sin sovlåda och kommer jag fram till lådan och pratar med dem så börjar de genast jama och kommer fram till mig.

De kryper gärna upp på mig och lägger sig varhelst de får plats - de är ju så små och jag är ganska kurvig och har en mjuk och varm hylla att ligga på. Uppe på axeln, invid nacken går också bra för där har man utsikt. Jag får ofta pussar av dem när de tar sig upp i ansiktet för att snutta. Att jag får ett och annat rivsår från deras små vassa klor bryr jag mig inte det minsta om.